Bellibell

Traditioner, är inte det vad mycket av påsken handlar om. Träffa familjen och äta mat, leta påskägg och umgås.
Jag har hittat en ny tradition, den har jag missat i flera år för jag ville ha det som fanns där hemma men när jag vågade ta steget och prova nåt nytt var det bland de häftigaste jag gjort!

I år liksom förra, var jag på en riktigt påsk. I år var vi här i B-kulla, skulle jag dra upplägget här skulle alla tycka jag va knäpp så det tänker jag inte göra. Det jag kan säga att gå upp tidigt och gå på allt det som händer ger en annan bild av påsken. Kankse är det trötthet men det bli en gemenskap i gruppen och till och med de vildaste konfirmander känner allvaret i det som vi gör. Det blir en speciell känsla och det går inte riktigt att säga varför!

Så alla ni som var med, tack för en bra lååååångfredag ;)

Varför är det så att när man kan få något vill man inte ha det men när man sen inte kan få det då vill man ha det.

Varför måste du vända bort blicken! Varför jagar jag! jag sa ju att jag inte skulle!! 

Jay jag behöver dina spärrar!

snälla se mig.... 

Jag vet vad jag tänker på. Jag tänker ofta och mycket, det finns ingen som vet allt jag tänker. Finns en som förstår och som faktiskt vet vad jag menar. En som kan säga åt mig att nu tänker du för mycket. Eller kanske en och en halv.

Aldrig kan man veta vad någon annan tänker, undra om det skulle vara lättare då? Skulle slippa undra då i alla fall...

Är det verkligen bara en sak som gäller? Inget mer? Allt bara för det där, den lilla delen??

Suck på mig och min hjärna... Alltid igång med drömmar och fantasier, hjärtat längtar alltid... fasiken också!


Far away in a dream, to deep to wake up...

Livet är när man helt spontat åker och äter en pizza, den man äter med garvar åt inget men skrattar så hon gråter! Folk tittar konstigt och man faktsikt börjar fundera på vad som krävs för att bli utkastad från en pizzeria... sen flumma runt med bilen och bara ha det bra med choklad och cola! Spontant!

Man måste vara spontan!

Det är livet, det är lycka!

Igår blev en riktigt bra dag! Det är alltid lika kul att jobba när man har bra arbetskamrater att jobba med...  =D Blev lite trött på kvällen men annars så ;) Efter jobbet åkte jag inte hem och vilade utan åkte hem till Jen och vi tog en tripp till lilla enköping! Hur mysigt som helst och vi fick tid att prata igenom allt som hänt i livet :P  Allt som jag ältat och funderat över känns inte lika jobbigt nu och det spelar ingen roll för jag har ju mina J och E, de ger mig ro i själen och knäpper mig på näsan när jag är för galen :P

Hur ska jag kunna åka bort en hel termin och klara mig utan dem! Även om det är skönt att faktiskt veta vad jag vill göra i höst, på nått sätt ska de gå. I höst blir det geijerskolan med EK, då drar vi till värmland och läser Svenska Kyrkans grundkurs och nej, jag har inga planer på att bli präst.  Faktiskt har jag ingen aning om vad jag ska bli! hjälp!  ;) senare problem, först tar vi sommaren och sen blir det höst vad som händer sen får vi se :P


There is a bright future
Foto: E. Carlson

Hur kommer det sig att svaret på den frågan varierar så beronde på vem som frågar. Även om man mår piss och bara vill bryta ihop, skrika, gråta och bara slå nått riktigt hårt. Man vill springa tills man spyr och glömma att man existerar, ändå svarar man lite snällt och tyst att "jo de e bra" eller "jo de e lite sådär men inget farligt".

Vilken dum fråga om man inte ens kan svara ärligt, en artighetsfras man säger utan att igentligen bry sig. Frågan ställer man för att man ska och svaret ska vara att det är bra. Inte vill någon man bara träffar på veta allt. De enda man svarar ärligt till är de nära kompisarna men de behöver aldrig fråga. Visst kan det vara så att en bekant faktiskt frågar och vill veta men det är inte alltid att man själv kan eller vill svara att "det är skit".  Om jag vill berätta att jag mår dåligt så säger jag det.

Fast ändå vill man att nån ska fråga, man vill tro att de som frågar faktiskt bryr sig och att jag faktiskt finns och den här personen vill veta hur det är. Dock när man ställer frågan ska man också vara bered på att svaret kanske inte är som man vill höra. Kanske räcker det med att  " nä det är inte så bra faktiskt", behöver kanske inte säga mer. Och det lilla hjälper, jag vet inte. Kanske är den här dumma och artighetsfrasen den viktigaste som finns i ett möte, om man menar det. Eller?

- Hur mår du?
- Dåligt, det är skit rent utsagt.