The movie in my mind
Fick en låt idag som jag föll direkt för! The movie in my mind från Miss Saigon. Även om personerna i handlingen är prostituerade så kan man hitta en stor gemansam faktor, längtan efter nåt annat, nått nytt, inte nödvändigtvis större men något annorlunda.
Flee this life. Flee this place. The movie plays and plays. The screen before me fills.
Sen är det bara att fylla på med den dagdröm man drömmer just då. I alla fall är mitt liv så. Ständigt tänker jag "tänk om" och hittar på en historia om vad som skulle kunna ske och hur det skulle vara. Det slutar med att ajg går runt i en dagdröm och glömmer det riktiga livet. Ständigt blir det en besvikelse när det inte blir som jag tänkte ut att det skulle kunna bli. Ny dag, ny dröm men det finns alltid något som binder dem samman. Killen man är kär i eller den där chansen som man väntar på ska komma. Vändpunkten i livet, den stund då livet börjar och man inte längre går och väntar. Den stund då bubblan spricker, nån trycker på play och man äntligen börjar det där livet man väntar på.
Undra om den stunden någonsin kommer eller om man en dag kommer inse att de man väntade på hela tiden vart där och man bara inte kunde se det just då. Kanske är det så att det inte kommer en tydlig vändpunkt utan det händer succesivt hela tiden.
Jag vet att jag drömmer och tänker hela tiden, kanske lite för mycket för mitt eget bästa. Jag fyller hela tiden livet med allt som kunde hänt eller som kan komma att hända och det leder hela tiden till att det aldrig blir som man tänkt sig. Även om det mesatdels är drömmar som aldrig blir sanna skulle jag inte vilja vara utan dem, de är den del av mig.Nångång vore det kul om det faktiskt kunde bli som man drömmer.
"man måste fortsätta framåt"
Flee this life. Flee this place. The movie plays and plays. The screen before me fills.
Sen är det bara att fylla på med den dagdröm man drömmer just då. I alla fall är mitt liv så. Ständigt tänker jag "tänk om" och hittar på en historia om vad som skulle kunna ske och hur det skulle vara. Det slutar med att ajg går runt i en dagdröm och glömmer det riktiga livet. Ständigt blir det en besvikelse när det inte blir som jag tänkte ut att det skulle kunna bli. Ny dag, ny dröm men det finns alltid något som binder dem samman. Killen man är kär i eller den där chansen som man väntar på ska komma. Vändpunkten i livet, den stund då livet börjar och man inte längre går och väntar. Den stund då bubblan spricker, nån trycker på play och man äntligen börjar det där livet man väntar på.
Undra om den stunden någonsin kommer eller om man en dag kommer inse att de man väntade på hela tiden vart där och man bara inte kunde se det just då. Kanske är det så att det inte kommer en tydlig vändpunkt utan det händer succesivt hela tiden.
Jag vet att jag drömmer och tänker hela tiden, kanske lite för mycket för mitt eget bästa. Jag fyller hela tiden livet med allt som kunde hänt eller som kan komma att hända och det leder hela tiden till att det aldrig blir som man tänkt sig. Även om det mesatdels är drömmar som aldrig blir sanna skulle jag inte vilja vara utan dem, de är den del av mig.Nångång vore det kul om det faktiskt kunde bli som man drömmer.
"man måste fortsätta framåt"
Kommentarer
Trackback
