5 månader
vi kämpar på och väntar...
Svar på frågor, ja det är förlossningsvärkar vi har börjat öppna oss ;) Det konstaterades inatt på förlossningen innan vi fick tabletterna ;) lång latensfas säger dem... No shit Sherlock, tre dygn är ingen kort tid :P Men men är bara glad att det är på gång... Så hittils har vi hållit på i snart 70 timmar. Det är inget konstigt men kanske inte så vanligt att hålla på så här länge, men som sagt det kommer. Nu ska bara tålamodet räcka också :P
Nu glor jag på high school musical 2 ;) börja en film 21 så då blir det lite filmmys :D
See ya!
sooova :D
Dem satte CTG och allt såg bra ut, undersökte (och ja vi är på G!!!! helt klart på G!) och efter lite rådgörande så fick vi tabletter, starka smärtlindrande och en mot värkarna (men den påverkar inte så det stannar av utan låter en få en liten paus ;) ) Och sen åkte vi hem och soooooov! jag sov från halv fem till nio pch gick på toa sen sov jag till typ tjugo i ett!! Så skönt! Är typ skakis i kroppen av att det var så skönt att sova!!!
Som sagt vi är på g, och det händer en del men orkar inte skriva nu utan ni får veta senare... Men det här med snabb förlossning är över sen läänge nu är vi väl uppe på 62-63 timmar så ;) Men inte så jobbigt som man kan tro, bara det där med sömnen som ställer till det... Det är en lång först fas helt enkelt, så dem är lite olika starka med ca tio min mellanrum så vi kämpar på och det går bra! Nu med lite sömn i kroppen kan vi hålla på lika länge till utan problem!
See ya!
blääää
Det här dygnet har jag sovit fyra timmar, utspritt och förra dygnet sov jag kanske fem max också utspritt. Hur bra är den sömnen? Inte så värst... Men men... säger dem de så... Går väl och lägger mig och vaknar sen och då har jag gett det ett försök i alla fall....
faaast bara därför så kommer jag väl kunna sova hela natten bergis... aja då är väl det bra då men trist att bli ignorerad fast jag sa att dem sa åt mig imorse att komma in på kvällen.
Och så frågan "känns det okej" vad svara man då... eftersom hon inte så rensonabel så sa jag ungefär "om ni tror det är bäst så" hennes svar va ungefär "gör så och om det inte funkar så kan du ju ringa igen"
Självklart kan jag det, försöka och funkar det inte så ringer vi igen... Vi har ju bara gått i två dygn och funderat och kände att ja men snart så får vi åka in och kolla det i alla fall...
Till historien hör också att vi har en bekant som jobbar på just det här bb som redan igår sa att "ja men får hon hon inte sova är det bättre hon kommer in och får hjälp" Men när man ringer och ber om den så är det nog lungt, ta alvedon...
Såå är väl det vi gör...
Helt plötsligt har vi gått från "du är väl inte själv?" "det är på gång, du har en lång första fas helt enkelt" "blir det för jobbigt eller att du har fler frågor så ring igen hur mkt du vill" till "ta två alvedon och försök sov. I värsta fall kan du ringa igen, det är nog bara förvärkar"
Så nu känner man sig ju manad att ringa igen...
Efter 47 timmar värkar ca 10 min plus minus 2 minuter börjar och sammanlagt inte ens tio timmars sömn utspritt i som mest två, tre timmar ihop (under den tiden bli konstant störd av värkar men inte tillräckligt starka för att jag ska vakna) så börjar man bli aningn lättretlig och vill bara höra att allt är som det ska och vad det är som händer. Är det på gång eller inte? hur avgör man via telefon??
Aja nu har jag avreagerat mig lite i alla fall.... Suuuck! kommer det nånsin ta slut... börjar starkt tvivla på att det nånsin kommer nån bebis...
See ya...
Update
Nästa steg efter samtal med förlossningen är att åka in ikväll för att få hjälp att ev sova och vila lite... Så jag orkar hålla på med det här...
Så vänta er inga mirakel, nästa steg verkar inte vara en bebis utan lite sömn... Men vi håller tummarna förr eller senare måste det väl igång... Innan midsommar borde det kommit en bebis ;)
See ya...
När kommer bebis?
Det är den stora frågan nu ;) Den frågan som ALLA fråga. Inklusive mig och Calle!
Personligen tror jag att bebis kommer på torsdag för då är det farmors begravning. Skulle verkligen inte förvåna mig i alla fall.
Sammandragningar har vi gått om, idag lite förvärkar men inget regelbundet och inget som inte avtar med lite vila eller värmekudde.
Så jo på gång är det men inatt, på torsdag, nästa vecka eller om två? Vem vet? Mindre än en vecka till beräknat i alla fall ;) Vi håller tummarna att bebis kommer snart snart snart! Helst idag! ;D
Här är bebis i januari, lite mindre än nu :)
See ya!
Lite förtydligande
Kände att det blev lite flummigt inlägg igår, hände en del under tiden jag skrev.
Jag har ingenting emot att vara själv hemma, jag är inte rädd för att vara hemma själv men jag klarar det bara inte hela tiden. Varje dag, varje vecka, varje månad. DÅ kommer jag gå under och kommer inte må bra i mig själv. Jag njuter av de dagar jag är själv, att få vara asocial är riktigt skönt ibland!
Jag menar inte att jag vill fara runt varje dag med en liten stackars bebis. Jag menar att jag inte ser ett problem att sitta och fika nån gång i veckan som vi gör nu.
Jag vet att det kommer komma dagar då man är trött, sliten och inte alls vill träffa någon.
Jag vet också att det kommer komma dagar då det kommer vara viktigt att få dela mina gamla minnen från förr, dagar då mina kompisar är otroligt viktiga och dagar som kommer vara tuffa, hårda och ledsna. De dagarna behöver jag mina kompisar, de som förstår mig, som känner mig och som har delat så många viktiga år av mitt liv. Som har varit en del i allt, från att träffa Calle till där vi står idag, som kommer vara mina brudtärnor och som jag älskar av hela mitt hjärta!
Jag vet också att jag är otroligt lycklig! Jag har de bästa! Jag har vänner som verkligen sett mina absolut sämsta och värsta dagar och sidor, som har delat de lyckligaste och bästa av dagar. De finns alltid där för mig och jag alltid där för dem! Jag tänker inte låta dem försvinna! Dem är en del av det här! De är sånna kompisar som känner till allt det jag döljer för andra. De känner till mina största skönhetsfläckar och mina sorligaste tankar. Dem är en del av mig och den jag blivit för dem har alltid varit där.
Det jag egentligen försöker säga är att jag blir ledsen av att mina kompisar tror att de kommer betyda mindre för mig, vännskap mäts inte i tid. Jag är verkligen inte felfri, det kan båda jag och dem intyga. Jag är bara rädd att bli bortvald för de tror att de betyder mindre för mig än förr.
Igår var en dag då jag var ledsen och rädd över vad jag hört folk säga, hört att de säger en sak och tänker en annan. Jag säger det igen och kommer fortsätta säga det; visst blir det förändring men ni är mina bästa kompisar och inget kommer ändra det. Jag vill fortfarande träffa er och ni kommer behövas! Ni är dem som jag kan dela allt med och så även det här! Vi ser vad som händer och tar dagen som den kommer... Jag älskar er...
Egentligen är det kanske fel forum att prata om det här men nånstans ska det ju ut. Det viktiga som man måste läsa i det här är att jag älskar de bästa!
See ya!
Visst blir det förändring...
Annars är jag trött på folk som hela tiden snackar, som talar om för mina kompisar även fast de knappt känner mig att det är bäst att ta avstånd för jag "ändå inte kommer ha tid sen", trött på att folk tar avstånd för att jag "ändå inte kommer ha tid sen", det värmer. För jag menar varför skulle jag vilja har sällskap av mina bästa kompisar när jag nu ska sitta hemma själv med bebis medan Calle jobbar. Nej, jag kanske inte kommer åka på spontan bilsemester till haparanda eller något galet i den stilen. Inte det vi brukar göra hela tiden heller, oftast sitter vi någonstans och fikar och snackar en massa, jag har väldigt svårt att föreställa mig att jag inte kommer vilja äta eller prata för att jag får barn. Jag som aldrig stått ut med att vara själv och glo på mina väggar mer än någon dag varför skulle jag klara det resten av livet nu?
Självklart räknar jag med förändringar, de är en del av livet. Förändring måste man välkomna för den kommer sig vara sig man vill eller inte. Mitt liv är inte i närheten av vad det var för 3 år sen och tacksam är jag för det. Visa saker följer en genom förändringarna och visa personer står vid ens sida genom förändringarna. För alla genomgår vi förändringar (även om visa kanske inte ser dem :P)
Förr var vi ute hela nätterna, för vad gjorde det om vi inte kom hem i tid? Mamma var oftast nöjd bara hon visste om man kom hem eller inte. Sen skaffade vi pojkvänner och blev dessutom sambos med dem. Det fanns nu en anledning att åka hem. Nu vill man åka hem för man har någon att dela kvällen med, någon som väntar på en där hemma. Nu är vi inte så ofta ute hela nätterna, vi passar på när pojkarna är borta. Framförallt s¨å har vi snälla pojkar som låter oss vara borta :P
Jag tänker att man får ta en dag i taget och se hur det hela ter sig. Jag har inte räknat med att bli asocial och någon ensam varg för då kommer jag gå under. Jag hade tänkt mig en lugn och skön sommar med fika stunder precis som vanligt. Nästan som vanligt, bebis får ju följa med. Och man kan ju alltid sitta här och fika ;) Jag kan ju råka ha ärenden till staden och fylla på bilen med folk ;P
Kanske kan det handla om snarare en rädsla än en övertygelse om att jag inte kommer ha tid. Därför tror jag fortfarande att det är dem som kommer stå vid min sida, de kommer vara mina brudtärnor och dem kommer få hedersplats på dopet. Dem har stått vid min sida genom de senaste åren och sett mina sämsta och bästa sidor och trots det till och med stått kvar. Jag har valt mina kompisar, jag vill vara kompis med dem av en anledning och det är inte slumpen som är den anledningen.
SÅ! Nu har jag skrivit av mig lite... Gravida och deras hormoner alltså ;P Ne, nu ska jag itne hålla på så för jag skriver det jag känner. Jag är inte arg eller upprörd utan helt ärligt är jag bara trött... Så läs det inte argt.... Ta mig med en nypa salt när jag skriver flum men ta mig också på allvar när jag är allvarlig...
See ya!
37 fullgångna veckor
37 veckor, så vitt jag vet betyder det att om bebis kom nu så skulle h*n inte räknas som för tidigt född. Det är skönt för då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag vill att bebis ska komma nu! Som vi längtar! Vore skönt om kulan förvandlades till en bebis istället! :D
Här har ni kulan! :D
See ya!
v 36 + 4
Som sagt är bebis vänd och fixerad, allt är redo för att kunna börja och som vi längtar! Tror dock ingen längtar som jag gör. Samtidigt vill jag inte att bebis ska komma innan den är redo men skulle vara skönt att ha förlossningsbiten över och ah knytet här. Känns som det bara är det som saknas, klart visa grejer ska skruvas upp och säkerligen saknas det några grejer också som jag för tillfället glömt, men annars känns det som vi bara väntar och väntar... Kanske inte så konstigt egenltligen.
Nu är det mkt bebis i magen, det är trångt! Men det rör sig och bökas och har även börjat hickas därinne. Det är faktiskt lite roligt XD Det spänner och drar, det märks i kroppen att något är på gång men frågan är när.. om dagar, veckor eller nästa månad? Återstår att se! Formen på magen har också ändrats, det hänger väl antagligen på att det är trångt som sagt ;) Bristningarna är HEMSKA! Helt klart värt det, inte så jag skulle byta bort bebis för att slippa bristningarna men när magen blir större blir dem värre! XD Man smörjer och donar men som barnmorskan sa så spelar det inte någon roll för bristningarna kommer innefrån och beror på hormoner och inte nått annat. Men man smörjer ändå ;) Plus att huden blir så torr av att vara gravid så om jag inte smörjer så skulle jag klia tills jag fick sår.
Jag borde verkligen göra något åt huset, det är rätt rörigt här men tror jag behöver hjälp. Saker är på fel våning och för att få ordning behövs nog en del grejer skruvas upp och skruva upp tunga saker på väggarna känns inte som min grej just nu. Egentligen är det inte så rörigt här utan bara jag som får gravidknäppar. Det som skulle behövas för att kunna få ordning är egetligen att renovera farstun och fixa rummet däruppe och deet är verkligen inget jag kan göra själv! XD Skulle se rätt snyggt ut det va? Höggravid och börja renovera?
Nej egentligen är jag nog bara rastlös. Känns som det är mycket nu och är nog därför det också känns som om det vore skönt om bebis kommer. Framför oss nu ligger konfirmation, min och pappas födelsedag, calles mammas mans födelsedag, Calles pappas födelsedag i början av juni, säkert nån mer födelsedag, det är skolavslutningar, bebis och nånstans mitt i allt det här ska vi dessutom hinna med och orka en begravning. Det känns som om det kommer bli krockar. Just nu hanterar jag allt med att glömma allt och improvisera, Calle får ta mycket. Födelsedagarna känns oviktiga så dem glömmer jag hela tiden och det är inklusive min egen.
Konfirmationen komemr emot oss i en rasande fart, den är nästa helg, och vi måste fixa en present! Men tror jag vet vad vi ska köpa så det är lugnt hoppas jag. Veckan efter det fyller både jag och pappa år och tio dagar efter att jag fyllt är bebis beräknad, samma vecka har ellen skolavslutning, bebis är beräknad på måndagen.
Då har helt plötsligt i princip fyra veckor gått. Jag har en känsla av att begravningen kommer bli efter allt det här. Egentligen vill de nog ha den innan bebis men det kommer nog inte gå. Så bara hoppas att jag och bebis inte går över tiden för mkt bara. sen vore det ju skönt om man fick mer än nån vecka mellan förlossning och begravning. Allt är bara så galet och upp och ner. Tiden får väl utvisa hur det blir. Jag vill verkligen inte missa begravningen! Det är viktigt för mig, det enda som rullar i mitt huvud nu...
Nä om man skulle gå ut och ta lite frisk luft.
See ya!
Friends
Haha!
Vilken skön dag, glor på tv och vänner kommer. I detta avsnitt är Rachel höggravid och blir sur för att Ross dejtar en tjej. Han frågar vad det är och hon svara att hon inte vill att han ska dejta, och inte för att hon vill harr Ross ska dejta henne själv utan för att hon inte vill att han ska dejta någon alls. Allt vröker hon ur sig rätt upprörd.
Ross sätter sig lugnt i soffan och och säger "okej", och Rachel frågar vad han sa och Ross svarar att om Rachel inte vill att han ska dejta så gör han inte det. Rachels svar är att hon är ju helt oresonlig, varpå Ross säger att hon har rätt att vara det för hon är gravid. Helt galet gulligt :D och värmer ett gravidhjärta ;)
See ya!
Fredag
Sen ville hon göra ett ultraljud för att se efter att det verkligen var hundra att huvudet låg neråt eftersom bebis var fixerad. Helt riktigt låg huvudet neråt. Så nu ligger bebis i startgroparna även om det nog dröjer ett par veckor till innan bebis kommer.
Det var kul med ultraljud i alla fall, man kunde verkligen se att bebis hade vuxit! Man såg verkligen ansiktet och varenda revben ;) Vi såg hur bebis övade på att andas och hur hjärtat slog! Ansiktet var så fint! :D Mitt hjärta!
Nu är jag hemma igen, kroppen skriker efter vila och därför komemr det nog inte bli mkt städning nu närmsta timmarna. Det får bli senare.
Vilken toppen fredagskväll det kommer bli, städa städa städa. Eftesom jag inte klarar att bära damsugaren kan jag bara dammsuga nedervåningen, kan inte ta fram skurgrejerna och jag har ont i min kropp så att springa runt och städa känns så där. Min ljumskar gör ont och bebis bökar (härligt men njuter hellre i soffan). Egentligen är det kanske bra att springa runt med dammsugare, har man ju hört att folk får igång förlossningen så ;) Men ja, jag får börja och så får Calle hjälpa mig när han kommer hem. Fast först ska han nog till bastun, det förtjänar han faktiskt <3 Så det blir fredagsmys med dammsugaren och sen sova antagligen. Calle är nog trött efter den här veckan och så kul är det ju inte att sitta uppe själv så får väl sova istället.
Senaste två nätterna har jag sovit på Calles sida av sängen, för han har skönare madrass. Jag sover mkt bättre där, min sida är obekväm. Han har den braiga sidan av sängen också. Varför gillar man alltid samma sida? Det har varit skönt att sova på hans sida för jag har sovit två nätter i rad utan att vakna, eller ja jag hr vaknat tidigast kl 5 och inte 5 gånger varje natt! Helt underbart! Nästan så det är skönt att gå och lägga sig igen! Det är inte helt fel faktiskt...
Nä vila lite var det!
See ya!
1 maj! En obekväm Matilda...
22 dagar till Ellens konfirmation.
24 dagar till pappas födelsedag.
27 dagar till min födelsedag.
37 dagar till BF!
Eller ja efter som halva dagen gått så kanske det egentligen inte stämmer helt hundra men i alla fall ;) Men ni förstår principen, Ellen konfirmeras 22 maj, pappa fyller den 24 maj osv.
Segt är ordet som beskriver min tillvaro för tillfället. Känns som om man bara går och väntar på att tiden ska gå så att miraklet få se dagens ljus. Jag känner mig helt klart färdig med att vara gravid för den här gången. Jag har sammandragningar och något misstänkt likt förvärkar. Vad man har hört av andra så är det inte så ovanligt att det dyker upp. Kroppen är trött och sliten, den lever sitt eget liv och jag har inget att tycka till om gällande svullna fötter, ben (då snackar vi från höft till tår), armar och händer. Säkert svullen på platser som jag inte ens märker pga av mina numer totalt gigantiska ben och fötter. Trött på hy som beter sig som när jag var 16 årig tonåring med acne-problem eller helt ärligt har min hy inte varit så här dålig nångång faktiskt. Verkar dock ha hittat en ansiktsmask som funkar riktigt bra och numer vågar jag visa mig utanför dörren utan 3 ton smink. Jag är trött på kläder som inte passar, har i alla fall några plagg jag känner mig fin i men så var det där med bekvämt också.
Mest trött är jag på att kroppen i sig är så obekväm! Kan inte röra mig, den är rastlös, den gör ont och är helt enkelt obekväm!
Men när bebis rör på sig och jag både ser och känner hur bebis rör sig och växer och lever i min mage så glömmer jag allt det obekväma!
Mamma åkte på migrän igår också så jag fick hennes klipptid! Underbart! Helt fantastiskt! Bort med allt det gamla tråkiga hängande hår med toning som vägra släppa och mycket är det som försvann! Så här kort hår har jag inte haft sedan jag var typ 13. När frisören frågade hur mycket hon skulle/fick ta så kände jag bara "bort med allt!" Jag var så trött på det! Det känns så fräscht! Fast jag har inte vant mig med spegelbilden än ;) När det sedan får växa ut lite lite mer kommer det vara så perfekt! Ska slänga in en bild senare nån dag. Precis som mamma sa är det helt underbart just när kroppen inte är ens egen och man inte kan påverka så mycket att faktiskt få fixa det man kan, typ hår och smink. Underbert som sagt!
Nä lite negativ kan man lätt säga att jag är nu, väldigt väldigt trött och obekväm men det finns många ljusglimtar och alla underbara människor runt mig får mig att glömma det negativa. Nu är det nog till att hitta på saker och inte bara gå hemma och vänta.
See ya!
Mera prylar!
Igår blev det mer prylar, vi var förbi Frida och köpte lite saker av henne. En babysitter, två gym (ett större och ett litet), en hoppgunga (varför inte passa på när tillfälle ges? kanske inte använder den direkt men menar förr eller senare så!) och en amningskudde (funkar just nu perfekt som ryggkudde i soffan) Ja och det kanske var allt... Jattesöta fina grejer :D Tack Frida!
Däremot klantade jag mig och glömde ta med Fridas tröja som är hos oss, smartomatilda! Men då har vi anledning att springa på varandra igen :P
Den här veckan har börjat med mycket shopping, hehe. Om det fortsätter så här får vi leva på nudlar resten av månaden ;) Nä så illa är det verkligen inte. Det gäller bara att shoppa smart ;)
Sen på kvällen var jag gryyymt trött, inte riktigt positivt intälld till egentligen nått... Stackars Calle vad han får stå ut med! Är väldigt trött idag med så...
Huset ser ut som ett bombnedslag, men man kan ju blunda om man inte orkar städa ;) Tvätten däremot har jag vart duktig med så den är det inte mkt kvar av i alla fall... Ska plocka och städa är tanken men det var ju det där med orken och förmågan att röra sig ;)
See ya!
Lite får man klaga...
Magen är tung och spänner, sammandragningar har börjat smyga sig på, det gör inte ont men de känns och gör kroppen obekväm, därifrån min rastlöshet kommer om jag får gissa. Nä nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt! Och det är nästan 6 veckor kvar till BF och vem vet när bebis behagar komma.
Sen är ju jag en sån där knäpp sak som aldrig vågar ropa hej innan jag kommit över bäcken, vilket resulterar i att så fort jag inte känner av bebis så tror jag det värsta och är livrädd för att "snubbla på mållinjen". Det hjälper inte en redan rastlös själ ;)
Samtidigt som jag vill göra färdigt precis allting och gå och plocka och påta hemma så finns det en rädsla i att göra klart allt. Ungefär som om ju mer jag gör klart ju större anledning har ödet att snuva mig på mitt lyckliga slut.
Nä lite får man klaga, men jag vet också att jag egentligen mår rätt bra. Min krämpor kommer och går och är inte bestående, och jämnfört med i början så tar jag nog hellre det här.
Nog för att jag då gick in i mig själv och knappt levde så led inte så mycket men då såg jag inte riktigt någon mening med det hela eftersom jag verkligen inte våga fira att jag var gravid då så otroligt mycket kunde gå fel, och iofs fortfarande kan gå fel men idag kan jag åtmistonde känna bebis röra sig och då vet jag att den lever och mår antagligen bra. Så idag kan jag lugna mig när jag får respons där innefrån.
Lite flummigt det här blev med ja...
See ya!
spontant besök på IKEA
Igår satt en rastlös Matilda hemma i soffan när Calle kom hem. Det hela slutade med att vi åkte till babyland och Ikea och gjorde av med massa pengar! :D Roligt :D Man får mkt för pengarna i alla fall!
Full bil, det blev en bokhylla, ett CD-ställ, skötbord, ljus, påslakan, lakan, täcke och kudde, en sänghimmel osv allt utom bokhyllan, CD stället och ljusen var till bebis. På Babyland hämtade vi ut en babybox inklusive en blöjhink, och köpte ett sött påslakanset. Kvällen avslutades med middag på Mc Donalds ;) Nyttigt och hälsosamt ;P neee... inte direkt men gott i alla fall! XD
Idag tyckte Skrållan att vi skulle gå upp vid halv sju så bara att gå upp! Vilket innebär att jag har väldgit gott om tid nu på morgonen! Men om en typ timme så ska jag åka till jobbet... Om jag inte åker tidigare, vi får se ;)
See ya!
Härliga lediga måndag!
Ja i helgen var det allstå distriktsårsmöte, några var nervösa att jag skulle börja föda där upp i undersvik men bebis ligger kvar i mammas mage! Trots allt några veckor kvar ;)
34 fullgångna veckor? Är det verkligen det? Härligt vad tiden går! Nu vill jag att bebis ska födas snart, fast självklart inte riktigt än men jag vill att veckorna ska gå fort så att knytet snart är här.
Dock är det lite kvar som måste fixas innan allt är färdigt här hemma. Bla ska jag och Calle på shoppingtur, DET är nice!
Vad är det som är kvar kanske ni undrar? Jo vi behöver skötbord. Redan valt ska bara köpas in ;) Vi behöver lakan, lite kläder till men inte så mycket, bilbarnstol, också vald men ska köpas in ;) ja det är nog det mest akuta. Skötväskan kom i torsdags, den är så fin :D
Annars rullar det på, magen växer, ben, fötter, armar och händer växer och sväller. Stödstrumpor åker på varje dag, med bök och stonk kommer de på plats. Jag får ont av att sitta, ont av att stå ont i ryggen, halsbränna, konstant trött och ja sånt där normalt. Faktiskt inte så jobbigt som det låter, framför allt inte om man jämnför med hur första tiden var med allt illamående och kräkande. Så jag ska faktiskt inte klaga men nog börjar jag känna mig ganska klar med det här. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger man väl. Även om man säkert kommer sakna magen sen.
Calle tror vi kommer gå över tiden, jag hoppas inte! Ellen har skolavslutning den 11 juni och då vill jag att bebis ska vara här. Önska kan man ju i alla fall! 
See ya!
Barnmorska och trasiga jeans :S
När jag skulle sätt mig i bilen imorse så gick byxorna sönder XD Dem sprack helt enkelt... Så idag får det bli en tripp till affären för utan byxor känner jag verkligen inte för att gå utan! Så ska åka och hämta lite sällskap snart ;)
Annars var vi hos barnmorskan idag och det gick bara bra! :D Bebis smiter undan lite och vill inte alls bli lyssnad på :P Men vi fångade den lille och kunde mäta hjärtljuden. Järnvärdet skulle kunna gå upp lite men annars var det okej, hade inte gått så mkt i vikt som jag trott heller. Det var nice! :D
Nä nu ska jag bege mig!
Hej hopp!
See ya!
Bilder och annat
Nu har jag försökt mms in bilder varje dag men det funkar inte alls så nu lägger jag upp dem ;P
Lite dålig bil ja men i alla fall...
En bild från i tisdags så då borde det vara v32+2 eller något sånt.
Idag blir det städning och plockande för att få lite ordning här hemma. Känner mig inte alls pepp att städa men vad kan man göra, det städar ju inte av sig själv :P
Idag är det fredag vilket betyder ledigt och sovmorgon! Ända till kl 09. Hade vart upp på toa en gång på morgonen och vid nio tyckte skrållan att livet inte alls va roligt utan att nu borde vi gå upp. Vi myste dock 20 minuter eller så innan vi faktistk gick upp.
Igår var det föräldrautbildning, den här gången handlade det om amning, om relationen när amn blir tre och om BVC och den nya bebisen. Eftermiddagen blev lång, mycket sitta och lite luft... Men det är intressant, bara jobbigt att försöka hänga med.
Återigen var jag yngst, kanske inte så oväntat men så var det, Calle var nog yngsta killen tror ja. Ändå känns det som om vi är lugnare inför allt som kommer, inte lugnare än alla men ju äldre de verkar vara ju mer ångest inför det hela. Klart att vi, jag och Calle, också är oroliga att något ska gå fel och all den där andra oron som hör till, klart man är spänd och nervös men det är någon skillnad på hur man ställer frågor och tar till sig sakerna. De litar inte alls på det som sägs och de svar som de får.
Kan det vara så att man möts så olika av omgivningen beroende på ålder att det påverkar ens inställning. Att när man är yngre räknar folk med att man ska fråga om hjälp, ta mer hjälp och uppmuntrar att be om hjälp. Får man samma bemötande om man är 35+?
Eller räknar omgivningen med att man är så pass vuxen när man är 35 och äldre att man har mer i baggaget för att klara av det, en fastare bild av vem man är och man har redan hittat sin "plats" i livet. Man formas inte på samma sätt av livet som när man är 22.
Är man 22 ligger livet framför och man är under "utformning", man är inte redan placerad i ett fack utan alla möjligheter ligger framför. Det är det här med att bli mamma som placerar en i ett fack och ger en sin "plats" i livet. Inte att bli mamma ska passa in med den man redan är och där man redan är i livet. Antar att det kan vara mer press när man är äldre. Att folk räknar eller antar att man ska göra eller hantera saker på ett visst sätt och identifierar det med vart man är i livet och vilken roll man har. Kanske har man den synen på sig själv också.
Svårt att säga och det här är ju bara jag som tänker högt så lägg ingen vikt vid det. Mest att jag försöker hantera det faktum att någon som är mellan 12-15 år äldre än mig kan vara så mycket mer osäkra i den situation som vi båda befinner oss i. Man tror väl att "visdom" ska komma med åren men det är nog inte alls det som det hela handlar om, inte i det här fallet i alla fall... Det handlar nog mer hur man ser sig själv och hur pass väl man känner sig själv. Det handlar ju inte om tid eller år utan snarare erfarenheter och hänelser skulle jag tro. Det betyder ju verkligen inte att jag ser mig själv som bättre än de här äldre mammorna. Vi är lika nya för det här och kommer bli bra mammor allihopa, olika antagligen men bra och kommer alltid göra det som är bäst för vårt barn. Men vi har nog olika syner på oss själva och det som kommer.
Nä städa kanske, eller kanske ära vore något...
See ya!
Trött trött trött...
Jag har huvudvärk som heter duga... Så det blir ett kort inlägg här och slår vi på en film istället... Är så trött att jag skulle kunna sova men får inte ro så en film är nog inte helt fel som avkoppling. Kanske inte bästa mot huvudvärk men bättre än att grubbla i alla fall....
Nää see ya!
