Bellibell

Hej!
Är denna bild den senaste? Har ni alltså tagit bort dom söta fönstrena bredvid dörren!? Såg himla gulligt ut med dom. Är det bara ett större fönster nu på sidan eller hur är det gjort?

Ja eftersom den nya dörren är 10 cm bredare än den gamla så blev det så konstigt med fönster på sidan. Dem hamnade i dörrkarmen och det blev så plottrigt och konstigt.  Dock är hålen efter fönstrena kvar på insidan, som en hylla. Så vi får se om det går att få snyggt eller om vi bygger igen dem ;)

Ja, fönstrena på sidorna är också större och tvådelade, så de kommer blir mycket finare! De är också aningens bättre så vi hoppas att vi slipper frost på insidan i vinter! :D

Nu har vi hunnit måla framsidan röd men inte hunnit med att fota det.

Kände att jag hade mer att skriva ;) Tar inte alls illa upp men det är ett intressant ämmne!

Vet inte om det framgick men det skulle ju absolut inte vara kritik till er mammor där ute. Men absolut allt är ju olika för olika personer och nej du behöver såklart inte vara 60 år för att ha livserfarenhet och mognad osv. (Även om en 60-åring har mer än oss 22-åringar det måste du hålla med om?)
Så absolut det var väl inte fel av dig att skaffa barn. Om man då har ett stabilt förhållande och känner att det är rätt. Ja menar det finns ju dom som inte alls vart tillsammans länge. "Länge" som jag säger menar jag att man måste kanske gå igenom vissa grejer, årstider, högtider osv för att lära känna varandra på djupet. Och då veta att man verkligen trivs och "står ut med varnadra", osv. Du kanske förstår vad jag menar? Men som sagt det är MÅNGA som tycks skaffa barn hit och dit utan en eftertanke. Visst dom kanske har en familj som ställer upp och det är ju bra. Men sen då? När ska du kunna stå på egna ben och försörja dig och ha ett boende osv...

Nej! Jag vill i alla fall inte hamna i den fällan att bli gravid och sen stå där ensam och inte ha varken pengar eller pojkvän. Och sedan ska du leta en ny pappa till bebisen när den kommit. Usch, lider när jag ser sådant. Ja vill ha en lycklig familj med planerat barn tillsammans med min pojkvän. Och då kanske inte nu... ;)
Verkligen kul att se att allt är toppen :) Lycka till med bebis och karl ;)

Nej nej! tog det inte alls som kritik!
 
Men i mitt fall vet jag att jag aldrig skulle behöva "leta efter en ny pappa" för även om jag och Calle inte skulle vara ihop är han hennes pappa och den bästa hon kan ha.

Men jag håller inte helt med om att 60 åring har mer livserfarenhet. Fler år ja, men det finns inskränkta 60 åringar som lever med samma självinsikt som en 12-åring. I den aspekten tycker jag att en 60-åring kan ha brist på livserfarenhet. Livserfarenhet handlar om livet och för det måste man leva. Men majoritet av 60-åringar har självklart mer livserfarenhet men det är ingen garanti.

Jag vet också att jag inte kommer stå själv men jag räknar verkligen inte med att bli försörjd på något sätt. I en annan situation kanske jag har tagit ett annant beslut.

Även om man har ett fast jobb på är det inga garantier för att livet med barn ska funka. Man berhöver ett nätverk av människor man litar på. Men jag vill ha ett jobb och det är verklgien ett viktigt mål! Crapjobb eller drömjobb, jobb måste man ha. Helt klart!

Och det är ingen fälla... Precis som du säger vi är vuxna och vet hur man skyddar sig och är man klantig nog att slarva (som vi gjorde) så vet man också vad som kan hända. Jag skulle självklart få betydligt jobbigare om jag blev själv med Tuva just nu men jag vet att jag skulle klara mig. Det är en av dem grejer man faktiskt tänker igenom när man skaffar barn. Skulle jag klara det här själv? ja, skulle det bli lätt? Verkligen inte. Men som jag skrev. Ett leende från Tuva och allt det som känns riktigt tungt blir så mycket lättare. Fattar inte hur det funkar och det låter så romatiserat men det är så.

Oj långt svar :S Men som sagt, jag har inte tagit illa vid alls och hoppas du förstår att det inte är en anklagesle tillbaka. Jag vet ju vad jag klarar och vart i livet jag står, därigenom vad som är rätt för mig. Jag förstår verkligen att det som är rätt för mig inte är det för alla andra. Vi är ju individer.  För dig kanske det skulle vara en fälla men för mig är det frihet. Därför har vi sån tur som faktiskt har ett val.

Hoppas dui inte tar illa vid för menar verkligen inte illa. Du undrade varför och jag förklarar varför jag valde som jag gjorde.

Tack och lycka till med ditt :D

See ya!