1 maj! En obekväm Matilda...
8 dagar till babyshowern.
22 dagar till Ellens konfirmation.
24 dagar till pappas födelsedag.
27 dagar till min födelsedag.
37 dagar till BF!
Eller ja efter som halva dagen gått så kanske det egentligen inte stämmer helt hundra men i alla fall ;) Men ni förstår principen, Ellen konfirmeras 22 maj, pappa fyller den 24 maj osv.
Segt är ordet som beskriver min tillvaro för tillfället. Känns som om man bara går och väntar på att tiden ska gå så att miraklet få se dagens ljus. Jag känner mig helt klart färdig med att vara gravid för den här gången. Jag har sammandragningar och något misstänkt likt förvärkar. Vad man har hört av andra så är det inte så ovanligt att det dyker upp. Kroppen är trött och sliten, den lever sitt eget liv och jag har inget att tycka till om gällande svullna fötter, ben (då snackar vi från höft till tår), armar och händer. Säkert svullen på platser som jag inte ens märker pga av mina numer totalt gigantiska ben och fötter. Trött på hy som beter sig som när jag var 16 årig tonåring med acne-problem eller helt ärligt har min hy inte varit så här dålig nångång faktiskt. Verkar dock ha hittat en ansiktsmask som funkar riktigt bra och numer vågar jag visa mig utanför dörren utan 3 ton smink. Jag är trött på kläder som inte passar, har i alla fall några plagg jag känner mig fin i men så var det där med bekvämt också.
Mest trött är jag på att kroppen i sig är så obekväm! Kan inte röra mig, den är rastlös, den gör ont och är helt enkelt obekväm!
Men när bebis rör på sig och jag både ser och känner hur bebis rör sig och växer och lever i min mage så glömmer jag allt det obekväma!
Mamma åkte på migrän igår också så jag fick hennes klipptid! Underbart! Helt fantastiskt! Bort med allt det gamla tråkiga hängande hår med toning som vägra släppa och mycket är det som försvann! Så här kort hår har jag inte haft sedan jag var typ 13. När frisören frågade hur mycket hon skulle/fick ta så kände jag bara "bort med allt!" Jag var så trött på det! Det känns så fräscht! Fast jag har inte vant mig med spegelbilden än ;) När det sedan får växa ut lite lite mer kommer det vara så perfekt! Ska slänga in en bild senare nån dag. Precis som mamma sa är det helt underbart just när kroppen inte är ens egen och man inte kan påverka så mycket att faktiskt få fixa det man kan, typ hår och smink. Underbert som sagt!
Nä lite negativ kan man lätt säga att jag är nu, väldigt väldigt trött och obekväm men det finns många ljusglimtar och alla underbara människor runt mig får mig att glömma det negativa. Nu är det nog till att hitta på saker och inte bara gå hemma och vänta.
See ya!
22 dagar till Ellens konfirmation.
24 dagar till pappas födelsedag.
27 dagar till min födelsedag.
37 dagar till BF!
Eller ja efter som halva dagen gått så kanske det egentligen inte stämmer helt hundra men i alla fall ;) Men ni förstår principen, Ellen konfirmeras 22 maj, pappa fyller den 24 maj osv.
Segt är ordet som beskriver min tillvaro för tillfället. Känns som om man bara går och väntar på att tiden ska gå så att miraklet få se dagens ljus. Jag känner mig helt klart färdig med att vara gravid för den här gången. Jag har sammandragningar och något misstänkt likt förvärkar. Vad man har hört av andra så är det inte så ovanligt att det dyker upp. Kroppen är trött och sliten, den lever sitt eget liv och jag har inget att tycka till om gällande svullna fötter, ben (då snackar vi från höft till tår), armar och händer. Säkert svullen på platser som jag inte ens märker pga av mina numer totalt gigantiska ben och fötter. Trött på hy som beter sig som när jag var 16 årig tonåring med acne-problem eller helt ärligt har min hy inte varit så här dålig nångång faktiskt. Verkar dock ha hittat en ansiktsmask som funkar riktigt bra och numer vågar jag visa mig utanför dörren utan 3 ton smink. Jag är trött på kläder som inte passar, har i alla fall några plagg jag känner mig fin i men så var det där med bekvämt också.
Mest trött är jag på att kroppen i sig är så obekväm! Kan inte röra mig, den är rastlös, den gör ont och är helt enkelt obekväm!
Men när bebis rör på sig och jag både ser och känner hur bebis rör sig och växer och lever i min mage så glömmer jag allt det obekväma!
Mamma åkte på migrän igår också så jag fick hennes klipptid! Underbart! Helt fantastiskt! Bort med allt det gamla tråkiga hängande hår med toning som vägra släppa och mycket är det som försvann! Så här kort hår har jag inte haft sedan jag var typ 13. När frisören frågade hur mycket hon skulle/fick ta så kände jag bara "bort med allt!" Jag var så trött på det! Det känns så fräscht! Fast jag har inte vant mig med spegelbilden än ;) När det sedan får växa ut lite lite mer kommer det vara så perfekt! Ska slänga in en bild senare nån dag. Precis som mamma sa är det helt underbart just när kroppen inte är ens egen och man inte kan påverka så mycket att faktiskt få fixa det man kan, typ hår och smink. Underbert som sagt!
Nä lite negativ kan man lätt säga att jag är nu, väldigt väldigt trött och obekväm men det finns många ljusglimtar och alla underbara människor runt mig får mig att glömma det negativa. Nu är det nog till att hitta på saker och inte bara gå hemma och vänta.
See ya!
Kommentarer
Trackback
