Bellibell

Inatt vaknade jag av att halsbrännan höll på att få mig att spy, hade som tur var en slurk medicin kvar men nu är den slut. Så det blir väl en tripp till apoteket idag gissar jag. Så trött på halsbrännan. Nog för att jag har sagt att jag mår bra och inte har några besvär och oftast är det så helt ärligt. Men när den där halsbrännan får för sig att vara arg! Då jäklar gör det ont!

Magen är tung och spänner, sammandragningar har börjat smyga sig på, det gör inte ont men de känns och gör kroppen obekväm, därifrån min rastlöshet kommer om jag får gissa.  Nä nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt! Och det är nästan 6 veckor kvar till BF och vem vet när bebis behagar komma.

Sen är ju jag en sån där knäpp sak som aldrig vågar ropa hej innan jag kommit över bäcken, vilket resulterar i att så fort jag inte känner av bebis så tror jag det värsta och är livrädd för att "snubbla på mållinjen". Det hjälper inte en redan rastlös själ ;)

Samtidigt som jag vill göra färdigt precis allting och gå och plocka och påta hemma så finns det en rädsla i att göra klart allt. Ungefär som om ju mer jag gör klart ju större anledning har ödet att snuva mig på mitt lyckliga slut.

Nä lite får man klaga, men jag vet också att jag egentligen mår rätt bra. Min krämpor kommer och går och är inte bestående, och jämnfört med i början så tar jag nog hellre det här.

Nog för att jag då gick in i mig själv och knappt levde så led inte så mycket men då såg jag inte riktigt någon mening med det hela eftersom jag verkligen inte våga fira att jag var gravid då så otroligt mycket kunde gå fel, och iofs fortfarande kan gå fel men idag kan jag åtmistonde känna bebis röra sig och då vet jag att den lever och mår antagligen bra.  Så idag kan jag lugna mig när jag får respons där innefrån.


Lite flummigt det här blev med ja...

See ya!