Bellibell

I framtidsfantasin har jag en hus som är fräsch, ljust och med utrymme. Det finns plats för leksaker och hundsängar, det finns plats för en klätterleksak till katterna. Det bästa är att våra katter i fantasin inte har sönder sakerna utan de ser alltid nya och fräscha ut.  I alla rummen finns det rena, nya och fina möbler trots Hjördis, Gustav och Skrållan så finns det inte ett hårstrå någonstans. Alla våra djur har mirakulöst nog lärt sig att fälla all päls utomhus, det fastnar inte ens på kläderna! Inte behövs huset städas heller utan jag har gott om tid att leka med både barn och djur, det är alltid rent och fint! I framtidsfantasin så finns det också massor med pengar och tid. Jag börjar misstänka att jag vunnit massa pengar och inte jobbar utan mest shoppar, myser i mitt perfekta hem och tar hand om hästarna. Vilket liv. Jag undrar vad jag gör mer eftersom jag verkar så glad jämt?

Ibland är det nyttigt att tänka framåt, för att sen inse hur långt man har kommit de senaste åren och nu tror jag inte att mina djur kommer lära sig att fälla utomhus enbart och jag tror inte att jag kommer ha ett självstädande hus där det aldrig blir oordning eller något går sönder men det är inte det matriella som är härligt med att drömma framåt utan det är ju faktiskt känslan man strävar efter. I framtidsfantasin så är det en känsla av oberoende, där ovissentligeheter inte spelar någon roll. Helt enkelt där tillvaron är viktigare än det matriella. Där det viktiga är kärlek och en form tillhörighet.