Tänkte lite...
Jag var på återbesök på MVC för några dagar sen och det satte igång en del fundering kring förlossningen. Jag var verkligen helt bort. Den delen som är den värre delen är helt borta! Jag vet inte vad jag gjorde, vad jag försökte säga, hur jag satt, låg eller vad som hände runt omkring mig. Det är som om jag inte ens var där, inget medvetande på något plan. Inga smärtminnen, inga lukt, syn eller hörselminnen. De få jag har finns alla med i förlossningsberättelsen.
Jag VET att jag hade grymt ont, både i ryggen och av värkarna. Men jag kommer inte ihåg det utan jag inser det. För jag släppte aldrig masken med lustgasen, för jag fick sterila kvaddlar, för när Calle påminner mig (när jag frågar) att jag sa att jag hade ont i i ryggen så finns något fragment av ett minne som bekräftar det. Jag vet att kvaddlarna kändes som riktigt kraftiga getingstick men kommer inte ihåg jättemycket, ett litet fragment på några få sekunder är vad som gäller. Jag kommer ihåg att när dem frågade om jag ville ha de och jag nickade att det ville jag så hoppades jag att Calle inte skulle säga något för det var den bedövningen jag var mest skeptiskt emot innan förlossningen. Det borde betyda att jag var väldigt desperat men jag kommer inte ihåg varför, gissar på att jag hade grymt ont.
Det är som om lustgasen gjorde att allt det jag kände verkligen bara upplevdes men försvann lika fort, det registrerades aldrig, fast nånstans därinne borde det ju finnas.
Precis när det började bli riktigt jobbigt så fick jag lustgas och vips så var hon ute och i mina ögon blev det jobbiga moderkaka, sy ihop bristningar osv
På ett sätt är det jätteskönt att jag slapp vara medveten om allt det som jag vet var jobbigt, det har andra berättat för mig. Dock är det väldigt dubbelt för jag skulle gärna vilja ha lite mer minnen från förlossningen, för jag var ju där och i centrum och fokus men jag är den som har minst minnen och minst medvetenhet av alla som var där. Det är ju lite udda...
hmm...
Jag VET att jag hade grymt ont, både i ryggen och av värkarna. Men jag kommer inte ihåg det utan jag inser det. För jag släppte aldrig masken med lustgasen, för jag fick sterila kvaddlar, för när Calle påminner mig (när jag frågar) att jag sa att jag hade ont i i ryggen så finns något fragment av ett minne som bekräftar det. Jag vet att kvaddlarna kändes som riktigt kraftiga getingstick men kommer inte ihåg jättemycket, ett litet fragment på några få sekunder är vad som gäller. Jag kommer ihåg att när dem frågade om jag ville ha de och jag nickade att det ville jag så hoppades jag att Calle inte skulle säga något för det var den bedövningen jag var mest skeptiskt emot innan förlossningen. Det borde betyda att jag var väldigt desperat men jag kommer inte ihåg varför, gissar på att jag hade grymt ont.
Det är som om lustgasen gjorde att allt det jag kände verkligen bara upplevdes men försvann lika fort, det registrerades aldrig, fast nånstans därinne borde det ju finnas.
Precis när det började bli riktigt jobbigt så fick jag lustgas och vips så var hon ute och i mina ögon blev det jobbiga moderkaka, sy ihop bristningar osv
På ett sätt är det jätteskönt att jag slapp vara medveten om allt det som jag vet var jobbigt, det har andra berättat för mig. Dock är det väldigt dubbelt för jag skulle gärna vilja ha lite mer minnen från förlossningen, för jag var ju där och i centrum och fokus men jag är den som har minst minnen och minst medvetenhet av alla som var där. Det är ju lite udda...
hmm...
Kommentarer
Trackback
