Bellibell

Hur mysigt är det inte! :D Att hela tiden veta att den lilla är med hela tiden, inte bara sover utan faktiskt reagerar på saker, visa låtar, lite pet i sidan och de kan hända att det kommer ett tryck tillbaka! :D Tycker synd om Calle som inte kan känna det på samma sätt bara! Jag känner små rörelser, tryck och blir överrumplad mitt i samtal och får klämma till med ett "aj" fast egentligen skulle det passa bättre med "hoppsan" visst känns det, lite ömande liksom men särskilt inte ont. Ibland känner man hur det stäcker på sig därinne och magen bllir väldigt stor och full! Vissa dagar är magen mindre, allt beroende på hur bebis ligger därinne. 

Mormor sa att bebis ligger långt fram i magen och låter inte helt ologiskt. Fick ju mage tidigt så... Nu börjar jag känna mig stor men inte så farligt faktiskt, vida lägen liksom.  Barnmorskan imorgon och då ska man vägas! :S
Mamma gjorde ett test när hon var gravid med bror min, hon åt precis efter reglerna och bara nyttigt, då gick hon upp 1 kg i veckan, sen åt hon det hon var sugen på, nyttigt som onyttigt (antagligen mest onyttigt :P) Gick upp 1 kg i veckan då med. Lite tröst för mig, för jag försöker verkligen att inte småäta, inte äta för mkt sött och sådant onyttigt (det är inte lätt och är man inte gravid med allt vad det innebär ingen talan i frågan för man har ingen aning om hur det är! :P)

Det är konstigt de där hur vissa går upp nästan ingenting i vikt och får en söt liten mage, går upp sådär knappt 8 kilo. Jag gick väl upp det på kanske första 12 veckorna. Om jag får gissa kommer jag landa på ca 25 kilo innan det är dags. Inte ett kilo under 20 i alla fall. När mormor var gravid så trodde barnmorskorna att det var tvillingar för hon var så stor, även fast de bara hörde ett hjärta. Det var bara en bebis den gången också ;)
Till historien hör också att både mormor och mamma var smala och vältränade (morfar nådde runt mormors midja med händerna! :O) när de blev gravida. Det gick upp dryga 30 kilo ändå. 

Och till alla som undrar och ifrågasätter; det är bara en bebis! två ultrjaljud och regelbundna barnmoskekontroller, plus att jag bara känt en bebis sparka. Så för att klargöra! Det är EN bebis! Vi blir bara stora när vi är gravida i min släkt, kommer tydligen från Granströms släktens gren har jag hört ;)  

Egentligen bekymmrar det mig inte så mkt, tycker om min mage och allt som sker. Det i sig är dock väldigt nytt och konstigt, titt som tätt kommer de där instinkterna att gömma magen och tycka illa om den tillbaka. Det är nog en av de jobbigaste grejerna med att vara gravid. Man vill ju att magen ska synas, man vill visa den men ändå är man så van vid att leda bort uppmärksamheten från magen, man vill inte bli granskad och att all fokus ska ligga på den. Att det första folk gör när de träffar en är att granska magen och hur mycket den har förändrats. En ganska lång period känner man sig mest tjock och inte alls särskilt gravid och då är det inte så kul att alla ska känna, titta och tokgranska. Folk som man knappt känner ska fram och tafsa. Jag förstår att folk är nyfikna men lite respekt är inte fel. Det jag är mest rädd för att samma sak ska fortsätta sen när bebis är född. Att alla ska fram och ner i barnvagnen. Min mage kan jag ändå hantera men bebisar är bakteriekänsliga plus att det måste vara fruktansvärt störande även för en bebis om alla ska ta på en hela tiden. De flesta tror jag kan känna av läget och förstå att man tar kontakt med barnet först innan man börjar peta och hålla på. Samtidigt förstår jag att man vill också, samtidigt är det inget som säger att det kommer bli så. Är bara lite nervös och knäpp av hormoner :P

Det är verkligen så att varje graviditet är unik och ingen mage är den andra lik! Det alla har gemensamt är dock att man gör allt för att magen ska må bra! (Klart det finns undantag som bekräftar regeln) Man älskar verklig magen :D Att känna, titta och bara uppleva magen! När man säger så är det inte svårt att förstå varför folk är intresserade men nån respekt måste man väl visa. Det intressant är att nära vänner och familj är inte alls lika på utan frågar eller väntar på en inbjudan. Pratar man om en mage och jag säger "ja nu ligger bebis sä här, känn" Då är det självklart okej att känna och granska, det jobbiga är när folk granskar fast man pratar om något helt annat och knappt hör vad man säger.  Som när killarna bara ser bröst och inget ansikte ;)

 Nytagna bilder på magen från ikväll ;)

 Bred mage, bebis på sniskan... det syns faktistk på bilden att bebis ligger tvärs över magen!

 Andra sidan

 Fågelperspektiv :P

Nä nu är det House! :D

See ya!