Bellibell

Shit vad kallt det är idag! Frusit som en tok hela dagen! Som pricken över i:et så insåg jag imorse när jag gick upp att min älskling glömt nämna igår att bilen som jag skulle köra idag (gamla citroenen som han höll på att fixa låset på) stod nere hos mina föräldrar. Det är inte så långt, 800 meter kanske men fortfarande i -23 grader och INGEN barnvagn men mycket väl bilbarnstolen hemma och en bebis på 8.5 kg kändes det verkligen inte som ett bra alternativ och släpa allting hela vägen genom skogen. Skickade ett irriterat och stressat sms "menar du att bilen står hos mamma och pappa?!" Ja, kanske lite väl irriterat så här i efterhand men klockan var redan halv nio och nio skulle jag åka så var lite småstressad, nyvaken och ville inte bli mer sen än jag redan var, även om det inte gör någonting alls egentligen om jag blev sen. Går som bäst och funderar på hur tusan jag skulle lösa det hela. Barnvagnen låg i volvon som också stod nere hos mamma och pappa så det hjälpte inte så mycket. Bara bära Tuva ner skulle ju funka, visserligen skulle det resultera i jäkligt ont i ryggen men då kan man tigga till sig lite massage, kunde funkat om jag inte kom på att hur skulle jag få hem bilen och Tuva utan bilbarnstol? Nä den måste ju med ner. Bära Tuva i bilbarnstolen hela vägen är bara att glömma, det skulle resultera i mer ryggont än vad det var värt. Med redan konstant ont så vill jag inte förvärra det hela. Funderade på om vi hade en pulka bortglömd nånstans som jag på nätt sätt kunde dra Tuva i på ett bekvämt sätt och sen bära stolen. Längre hann jag inte innan Calle ringde och väldigt ursäktande förklara att han glömt säga det och undrade om han skulle komma hem. Jag svarade något i stil med att det är klart att han inte kan åka hem, han jobbade ju. Han svarade att han var vid Maxi i Uppsala så han kunde komma. Orkade inte övertala honom att inte komma när jag egentligen kände att jag behövde hjälp. Så för snäll som han är kom han hem och hjälpte mig med bilen.

Ja det känns skitfånigt så här i efterhand för det är verkligen inte långt till mamma och pappa. Hade inte Calle kommit hem så hade jag löst det på något sätt ändå, antagligen släpat alla grejer som en packåsna. tänk er den synen, en överpackad Matilda i osmidig parkas släpandes på bilbarnstol, skötväska och bebis insvept i overall, mössa, vantar som ramlar av och en napp som är rolig att spotta ut! Sånt ser man inte varje dag;) Det hade nog blivit lite stopp på vägen ;)

See ya!