Bellibell

Igår blev min och Ellens myskväll mindre mysig.

Det var bara Ellen och jag, mamma var på kurs och Tuva var hemma med Calle. Först tränade hon med Filippa för Kattis och måste säga att jag är grymt imponerad, Gud vad mycket som har hänt senaste året. Ellen har verkligen utvecklats som ryttare och Filippa blir så fin. Mycket jobb kvar men hon kommer bli otroligt bra! Att tappa de alldeles för många sommarbeteskilona är nog en bra början. Efter det träningspasset gick vi tillbaka upp till stallet, gjorde färdigt Filippa och gick upp för att byta hästar. Tog Sommarr (som var halft täckt med ett tjockt lager blöt lera) och Hilma och traskade mot stallet, Ellen red barabacka på Hilma precis som vanligt. Både hästar och människor lugna och njuter av att det inte regnar.

Vid vägen stannade vi precis som vanligt för att se om det kom någon trafik och det var här det gick fel, tog en ögonblickssekund. Ellen missade att jag stannade, ja borde kanske sagt till så här i efterhand, och Hilma traskar in i Sommarrs bak (trodde nog Hilma var smartare än så men hon hade kanske tankarna nån annanstans och tänkte att Ellen fick göra tänkandet, så vi människors fel igen.) Sommarr är hur som helt brunstig och dessutom går dem här två inte i samma hage längre så när Sommarr piper till och lyfter sin bakben för att markera att hon inte alls vill ha Hilma i svansen så hoppar Hilma smidigt undan (hon är jäkligt smidig, med 25 år på nacken tror man ju att hon ska börja bli stel!) och placerar Ellens ben mitt i skottlinje (knappast med flit, den ponnyn älskar sin Ellen.) Sommarr (som är skodd) får in en fullträff snett ovanför knät på muskeln och Ellen får väldigt ont. Ett par som går förbi och blir förskräkta och undrar om det är allvarligt, svarar helt ärligt att jag inte vet. Ellen är inte så pratglad, vem är det när man precis blivit sparkad?! Så får ut ur henne att det inte är knät hon träffat i alla fall och tar det som ett gott tecken. Det förskräckta paret går vidare när jag hasplar ur mig att vi nog klarar oss. Vet inte ens om jag sa tack för erbjudantet om hjälp.  Sommar står som förstenad med sänkt huvud och tittar på Ellen med stora hundvalpsögon. Hilma? hon äter tills Ellen blir förbannad, då står hon snällt med huvudet uppe. Svårt nog att sitta kvar med det dunkande benet, behövdes inte att Hilma åt. Efter en stund lugnar sig Ellen och vi kommer överens om att gå ner till stallet då vi ändå var så nära.

Väl nere vi stallet får vi av Ellen och sätter henne på en pall. Inser att hon har ett skrapsår men inte något jättefarligt, hon kan röra på benet och hon kan gå så konstaterar att knät nog har klarat sig. Ellen vet inte hur hon vill göra och eftersom Sommarrs mugg är täckt med lera så gör jag rent det och borstar av all den blöta leran. På något sätt har hon lyckats få ett sår mitt på mulen (?!) har hon lekt cirkushäst och försökt stå på mulen? Antagligen måste hon ha kliat eller något för det är som en skrapsår som går från munnen och uppåt. Ganska stort är det också. När Sommarr är omplåstrad (har vi gjort något annat än plåstrat om henne den här sommaren?) så bestämmer vi oss för att släppa ut hästana igen. Ellen vill först inte riktigt eftersom hon visste hur mycket jag ville rida men jag sa åt henne att det inte gjorde något och det var viktigare att få i henne alvedon och komma hem så gick hon med på det.

Ellen red upp till hagen sen släppte jag ut dem och sen hoppade Ellen tillbaka och jag gick. Ellen fick sätta sig i bilen och jag plockade undan. Sen ringde vi mamma och berättade vad som hade hänt, det gick bra ändå ;)
Åkte hem och gav Ellen alvedon och cola, det var den myskvällen i stallet :P

Så klart händer det när mamma inte är med! Vad är oddsen, gjorde precis på samma sätt som vi alltid gör, oavsett om mamma är med eller inte! Suck, det enda positiva var att Filippa var mycket lugnare i hagen än vad jag trott hon skulle vara, skrek lite men inte ens hälften av vad Sommarr gör :D

See ya!